Adilliya är diplomsto!!!

På premieringen igår fick Adilliya samma strålande poäng som i fjol och hon har därmed blivit diplomsto!!! Det känns riktigt stort och jag är så glad! Jag vill även gratulera de stolta uppfödarna!

Jag tänkte berättta om dagen och börjar från början. Dagen började med ryktning, tvätt och pälsglans, men Adilliya hade hållit sig ganska ren sedan putsningen kvällen innan. Snart gav vi oss iväg till Bjärsjölagård tillsammans med Helena och Tolstoy och vi var på premieringsplatsen i god tid. Både Tolstoy och Adilliya är extremt lugna och trygga och tog allt med ro trots mycket folk och hästar runtomkring. Adilliya mättes till 147 cm i mankhöjd, vilket innebär att hon bara vuxit 2 cm på höjden sedan i fjol och nu är lika hög som Malchic. Spännande att se vilken höjd hon slutar på, men hon blir nog inte lika hög som sina helsyskon.

Efter mätning och id-kontroll gick vi bort mot ringen och hittade en skuggig plats i en mittgång mellan två utespiltrader där hästarna inte lockades av gräset och där vi kunde stå och putsa lite till på hästarna och vänta på vår tur. Det blev en lång väntan för man låg efter i tidsplanen. Hästarna uppförde sig dock exemplariskt och vi fick tillfälle att prata med andra basjkirtokiga som var på plats.

När det blev vår tur gick vi in i ringen och jag hoppades att Adilliya skulle piggna till som i fjol, men hon var seg och jag försökte tänka positivt och överföra energi, men jag var såklart nervös och det gick inte alls. Vi som övat på att flyga fram i trav segade oss framåt med mig halvt dragande på henne med sänkt hals. Ingen vacker syn och ingen skön känsla även om jag såklart är glad att hon inte blir strrssad av omgivningen. Jag vet inte om det var min nervositet hon kände eller varför det blev så segt, men att öva vårt samspel i pressade situationer har vi ett helt liv att öva på. Premiering av ett treårigt sto sker dock bara en gång och det är då hon har möjlighet att få den mycket fina utmärkelsen avelsdiplom och därmed bli diplomsto. Fram till 2015 har endast nio basjkirer fått utmärkelsen och det vore så synd om den bristande energin i rörelsen drog ned poängen. När man tittar på bilderna ser man att vi trots allt går i takt, vilket vi i princip alltid gör och det var skönt att det inte var helt katastrofalt trots allt.

När Adilliya stod uppställd kom domaren fram och tittade på frambenen och frågade om hon haft skador då hon har överben på båda frambenen. Jag visste inte vad överben var och tänkte att nu väntar katastrofbesked. Jag hör dessutom hur domaren säger att Adilliya ska få kritiken direkt och jag förstår det som att Tolstoy är den som går vidare till best in show. Jag hör sedan hur de säger att Adilliya har fått 40 poäng, erhåller avelsdiplom och går vidare till best in show om vi vill stanna. Jag kan knappt tro det när jag hör någon vän jubla lite och jag meddelar att jag stannar till best in show. Anledningen till att vi fick kritiken direkt var kanske att vi bara var två basjkirer eller att vi var i olika klasser och beträffande överben så kollade jag upp det och det visade sig vara relativt vanligt och oftast bara kosmetiskt.

Det gick bra för Tolstoy och han och Helena promenerade hem efter fotografering. Tolstoy är en riktig fotomodell medan Adilliya tyckte att det var jättesvårt för hon var trött och ville inte ha öronen framåt. Adilliya brydde sig inte om att Tolstoy gick och den långa väntan till best in show gick jättebra. Jag tänkte att det var bra övning att vara kvar och ha Adilliya i ringen med andra hästar och det kändes kul att visa upp rasen, även om jag tänkte att hon inte skulle placeras högt i best in show med sina poäng. Hon fick beta en stund och äta lite hösilage som underbara vänner varit hem om och hämtat åt oss. Vattnet smakade nog konstigt för hon bara doppade mulen några gånger. Sedan stod vi i skuggan och vilade. Hon är lika lättsam att ha med sig som Filippa och det är verkligen en härlig känsla.

Vi väntade i många timmar och när det närmade sig best in show kom Helena med familj och tittade. Vi hade koll på ardennerna som visades och jag kom på att jag kunde passa på att gå och kissa. De började då räkna upp en massa nummer och jag vände tillbaka och vi tog på Adilliya tränset så att vi skulle vara klara när det blev dags. Vi funderade på om det kunde vara dags strax, men tyckte att ardennerna inte var klara så jag sprang snabbt iväg och kissade trots att det inte var nödvändigt. Inne på toaletten fick jag av en händelse se att det ringde för jag hade ju ljudet avstängt. Jag fick på telefon veta att Adilliya var inne i ringen med Helena och jag störtade ut, fick på hjälmen och lyckades tajma Helena och Adilliya precis vid grinden så jag tog över i farten. Adilliya hade plötsligt fått en massa energi och var lite svår att hålla tillbaka, men ändå under kontroll. Hon hade blivit lite orolig när jag gick iväg och när hon direkt efter det kastades in i ringen med en massa andra hästar och nervösa människor var det ju inte så konstigt att hon blev stressad. Kan ni tänka er synen av Helena i sommarklänning och med solglasögon i håret med en uppstressad Adilliya som har sådan fart att hon håller på att springa in i fölen som går framför? Det är inte alla som har en sådan vän som ställer upp i krissitutationer och bara gör det som krävs utan att tveka. Jag är så tacksam och den visningen betydde inget för poäng och placeringar utan var mest ett tillfälle för miljöträning. Det blev inte som planerat, men att miljöträna kan vi ju göra när som helst och det var ju kul att publiken fick se henne alert ;) Domaren började med den häst med lägst placering och den fick ställas upp för publiken medan poäng och kritik lästes upp. Så gjordes till endast vinnaren kvarstod. Adilliya fick samma poäng som i fjol, vilket var 40 poäng med 9-8-7-8-8.
Kritiken var också till stor del samma:
Typ: Välutvecklad, god harmoni, något lågställd. 9
Huvud, hals och bål: Väl ansatt hals, djup bog, något öppen bål, välformat kors. 8
Extremiteter och rörelsernas korrekthet: Korta skenor, överben båda fram. Marktrång. 7
Rörelsemekanik i skritt: Vägvinnande (svag energi) 8
Rörelsemekanik i trav: Taktmässig med god spänst. 8
Det blev näst lägst placering i best in show, blågul diplomrosett och fin pokal. Därefter gick vi ut från ringen, tog lite foton med rosetten och var snart på väg hem efter en mycket händelserik premieringsdag. Den där promenaden hem var så härlig för även om vi båda var trötta var det så skönt att bara vara vi, njuta av gemenskapen och smälta alla intryck.

Jag förstår inte hur jag kan göra sådana missar som att missa best in show efter många timmar av väntan när jag inte ens var jättekissig och i fjol gick jag och oroade mig för mina låga byxor som kasade ned konstant. Det känns som att jag ska bocka av alla fel man kan göra vid premieringar så att jag så småningom ska bli ett riktigt proffs...eller så händer knäppa saker för att jag ska ha saker att skriva i bloggen;)