fredag 2 februari 2018

Joline- skygga skönheten

Joline är en rysk basjkir född i Sverige 2009 av ryskfödda föräldrar. Hon är 147 cm hög, långbent, smäcker och sagolikt vacker. Joline är uppvuxen i en stor flock basjkirer utan så mycket mänsklig kontakt och hon var skygg och rädd för människor när hon i februari 2017 hamnade hos mig. Hon och Adilliya fann varandra direkt trots att de vid en första anblick känns som varandras motsatser. Adilliya är ju så social, människokär och trygg. Nu ser jag flera likheter då de båda är mycket milda och ger stor trygghet till sina flockmedlemmar.

Joline är högt uppskattad av alla hästarna i flocken och Malchic är kär i henne även om han småkivas lite halvhjärtat ibland och det värmer i hjärtat att se hur han trivs med en mentalt stark tjej vid sin sida. Mira är också förtjust i Joline och äter gärna med henne. Adilliya och Joline är de som umgås närmast och det känns verkligen som att alla fyra har stark kärlek till varandra♡

Joline har en härlig energi och jättefina rörelser.  Hon är otroligt känslig och lyhörd och att förtjäna hennes förtroende är en mycket givande och lärorik resa.







Läget på kattfronten

I mitten av oktober 2016 flyttade två kattbröder hem till mig från Föreningen för Höörs Hemlösa Katter. De vackra rödtabbyfärgade pojkarna döptes till Oliver och Gustav och förutom att de gav mig och hundarna ringorm gick i princip allt jättebra. Supermysiga och härliga och bästa kompisar!


Gustav förolyckades i trafiken på sommaren 2017 och efter ett par månader välkomnades lille blyge Alfons, som också kom från Föreningen för Höörs Hemlösa Katter. Alfons blev snabbt tam och superkelig och han och Oliver blev riktiga kompisar på ett sätt som jag inte ens vågat hoppas.

Jag hade kunnat önska att de var mer effektiva mus- och råttjägare, men de är de mest ljuvliga katter att leva med och de och hundarna är en helt underbar kvartett♡



torsdag 29 september 2016

Sötaste lilla Ohmira

Lilla Ohmira, eller Mira som hon kallas, har snabbt kommit in i flocken och de är så nöjda alla tre♡ Hon är supersnäll, jättesocial och otroligt gosig och det går ju inte att låta bli att gosa med henne, hon är ju oemotståndlig!

När hon kom den 10 september gick transporten från Småland jättebra, men Malchic var inte så överförtjust som jag förväntat mig. Han tyckte att hon skulle visa sig värdig att tillhöra flocken och hon var kavat och ville kolla om han förtjänade att styra henne. Det blev en hel del springande men inga sparkar i alla fall. Adilliya verkade mycket positiv till en liten tjejkompis redan från början så Malchic hade fullt upp att hindra Adilliya från att hälsa på nykomlingen för han ville ha henne för sig själv.

Redan dagen efter fick Malchic ut på ridtur och då fann tjejerna varandra omedelbart. Efter ytterligare någon dag var de en riktig flock och det är underbart att se dem tillsammans ♡







tisdag 13 september 2016

Mojka på valpträff

Söndagen den 4 september var det valpträff hos Mojkas uppfödare och vi fick träffa många syskon och jämnåriga halvsyskon. Det var så roligt att träffa alla och se hur även syskonen vuxit. Alla Mojkas kullsystrar var där och det var extra kul att se de andra gula tikarna. Jag tyckte att Mojka såg ut att vara grövst och flera av systrarna var riktigt smäckra och långbenta. Mojkas mörka ögon med "kajal" runt och mörka nos i kontrast till hennes ljusare gula färg stod också ut i jämförelse med de mörkare gula systrarna.

Mojka var extremt pigg och glad och när hon fick prova apportera en pälsklädd dummy passade hon på att rusa runt med den i munnen och försöka leka med syskonen. Hon var i himmelriket och hörde inte mig. Hon som är så lyhörd och duktig hemma. Jag var ju säkert lite nervös och då hon var så uppe i varv pratade jag mer och lockade i full falsett för att fånga hennes uppmärksamhet, vilket säkert bara gjorde saken värre. I andra övningar som inkallning, gå fint vid sidan och sådant gick det dock jättebra och man kan ju inte annat än le åt att hon var så lycklig och man anade verkligen hennes potential. Hon är en hund som älskar att jobba och hennes energi och positivitet går inte att ta miste på.

De är ju valpar än och det är viktigt att inte gå för snabbt fram så jag har snarast varit rädd att träna för mycket, men jag tror att vi har en bra nivå. Jag har ändå tränat en hel del med en underbar privatinstuktör och på brukshundklubben och vi fortsätter med vår lustfyllda och positiva träning. Kanske får vi möjlighet att bättre visa vad vi kan vid nästa valpträff, men det är härligt avslappnad och familjär känsla på träffen och min uppfödare är otroligt duktig och inspirerande så det är inget kravfyllt alls, utan det är bara jag som alltid vill vara duktig.

Det blev tyvärr inte att jag tog några bilder, jag hade lite fullt upp med mitt lilla charmtroll; )

torsdag 8 september 2016

William är för alltid i mitt hjärtan ♡

Williams kroniska njursjukdom gick till slut inte att stoppa. När han hastigt blev sämre och det inte fanns mer man kunde göra kom en veterinär hem till oss och han fick somna in hemma i lugn och ro. Will var den som öppnade mitt hjärta för katter på riktigt och jag saknar ord för att beskriva de starka band vi fick. Jag förtjänade inte en så bra katt. Jag hade ju lätt accepterat en osocial och till och med aggressiv katt, men jag fick den mest kärvänliga och gosiga man kan tänka sig. Som följde med fritt på hundpromenader, kom på inkallning, älskade att ligga i knäet och gosa och som dessutom älskade hundarna och även försökte gosa ihjäl dem. Samtidigt var han den mest skickliga jägare och dödade råttor på löpande band. Stilig, stolt och nöjd som en prins var han, min finaste William, som från första stund lystrade till sitt namn och alltid pratade tillbaka när man pratade med honom. Han finns för alltid i mitt hjärta och jag är för alltid tacksam över att han valde mig att bli hans...



torsdag 1 september 2016

Nya familjemedlemmen minishetlandsponnyn Mira

Jag håller på att bygga ligghall hemma i min hage och kommer att ha Malchic och Adilliya hemma framöver. Det är så härligt att ha dem utanför fönstret och att umgås med dem mest hela tiden.

Hästar mår bäst i en större flock och jag bestämde mig för att leta efter en minishetlandsponny då Helenas lilla Idun charmat mig totalt och minisar har många fördelar genom sin storlek samtidigt som de är riktiga hästar i en hästflock.

I söndags åkte jag och tittade på två ungston på två olika stuterier och på det andra stället föll jag pladask för 3-åriga lilla Mira eller Hasselbos Ohmira som hon egentligen heter. Stuteriet som Mira kommer ifrån ligger jättenära och jag känner och ser upp till hennes uppfödare så det känns extra kul att det blev en "Hasselbohäst".

Hon är en bländande söt och social liten tjej med den mest ljuvliga färg och en underbar man. Hon ville gärna gosa och klia och verkar ha samma genomsnälla och milda temperament som Adilliya. Det kändes så rätt och pappren skrevs på plats. Det känns verkligen som att det är meningen att Mira ska flytta ner till mittskåne igen. Säljarna kommer att sakna henne massor och hon har verkligen haft det underbart hos dem sedan hon flyttade dit som föl, men uppfödare kan inte behålla alla hästar och jag är så lycklig över att få köpa denna lilla stjärna!

Allt gick så snabbt så jag hade inte pratat med Mira uppfödare i förväg, men när jag meddelade henne fick jag ett svar som gjorde mig helt rörd. Hon skrev att Miras mamma och mormor hade utmärkt sig som de snällaste och mildaste hästar hon haft och hon har en enorm erfarenhet av minishetland genom sin mycket framgångsrika uppfödning.

Planen är att Mira ska komma hem lördagen den 10 september och jag längtar!